Hur man hanterar aggressivt beteende

Vissa förskolebarn hamnar vid upprepade tillfällen i eskalerande bråk med andra barn. De är inte mobbare. Ibland väljer de faktiskt att bråka med barn som är mycket större och äldre än vad de själva är. Småbarns och förskolebarns nervsystem håller på att utvecklas. Det gör att vissa inte kan styra sina impulser lika bra som sina jämnåriga kamrater. För andra handlar det mer om ett behov av att lära sig och öva på det sociala.

När aggression fungerar

På andra områden kan ditt barns aggressivitet belönas. Ett barn som tränger sig fram i kön till rutschkanan på lekplatsen kommer förmodligen få använda rutschkanan mest. Den som missköter sig i förskolan kommer förmodligen få extra uppmärksamhet från läraren. Ur ett barns synvinkel är skillnaden mellan bestämdhet och aggression kanske inte så tydlig.

Lägg märke till signalerna

Det bästa sättet att hantera ett alltför aggressivt barn är att förhindra beteendet från första början. Många barn uppvisar ett tydligt beteendemönster. De kanske bara är aggressiva i hemmet eller bara i offentligheten. Ett barn kan vara mer benäget att vara aggressivt på eftermiddagen, om de är trötta eller känner sig frustrerade. Att komma ihåg det mönstret hjälper dig att vara bättre förberedd på att ingripa.

De flesta aggressiva barnen i den här åldern går också igenom en konsekvent beteendesekvens innan de tappar kontrollen och sparkar eller slår. Vissa kanske biter ihop tänderna och stirrar, andra kanske gungar fram och tillbaka.

Hjälp ditt barn

När du väl har kommit fram till vilka som är de vanligaste orsakerna eller tidpunkterna, och du lyckats upptäcka det eskalerande beteendet, är det lättast att förebygga att barnet hamnar i just den miljön. Det verkar som att mer struktur hjälper barn då det leder till förutsägbarhet, vilket hjälper dem att känna sig lugnare och mer i kontroll.

Kan det vara en depression?

Slutligen ska man komma ihåg att aggression ibland är ett tecken på depression hos små barn. Om ditt barn verkar ovanligt aggressiv och inte reagerar på dina ansträngningar för att ändra saker och ting, bör du prata med din läkare om vad som händer. Ju tidigare du agerar, desto lättare blir det för både dig och ditt barn.